Nu börjar jag bli så nervös inför morgondagen och kommande välkomstvecka att jag helt enkelt behöver skriva av mig… Drömmen som kommit närmare och närmare för var dag som gått är nu precis runt hörnan. Det känns helt overkligt, men samtidigt känns det också som att det är på tiden!
Imorgon klockan 16:00 kommer jag infinna mig utanför VHC där jag ska möta upp mitt lag under välkomstveckan. Enligt planen ska vi leka lekar och grilla samtidigt som vi umgås och lär känna varandra💜
Som sagt så är jag väldigt nervös. Man får ju bara en chans att göra ett första intryck så jag vill gärna att det ska bli bra. Dock är jag nog snarare mest taggad på att få komma igång och nervositeten känns mest som iver i de flesta fall.
När jag blickar tillbaka i tiden så känns det så roligt att jag och Friskus har kommit så långt som vi har gjort.
2017: Jag var 13 år gammal när jag fick träffa och ta hem Friskus för första gången. Nu har vi alltså hängt ihop i sju års tid och han är fortfarande min allra bästa vän.
2020: När han var 3 år och jag var 16 år bestämde jag mig för att helhjärtat satsa på veterinärprogrammet. Jag såg till att plugga hårt så att vi skulle kunna läsa en utbildning som passar både mig och Friskus.
2023: Jag började läsa ett naturvetenskapligt basår för att samla på mig den behörighet som jag behövde. Senare under året, i oktober, flyttade vi tillsammans till Bromma och då var Friskus äntligen min på heltid.
2024: För bara några veckor sedan flyttade vi till vårt första förstahandskontrakt i Uppsala där vi har hängt i skogarna runt SLU.
Idag: Nu sitter vi på vår balkong. Jag blickar ut över SLU och Friskus håller kolla på alla bilar och människor som rör sig.
Imorgon är förhoppningsvis starten på min dröm och det känns verkligen som att det kommer bli helt perfekt oavsett vad som händer! Utifrån det jag hittills har snappat upp från faddrar och blivande klasskamrater så har alla liknande värderingar kring djur och natur så det känns som att jag kommer trivas med människorna.